Turkiska inkunabler
Monter 4-5

Med "turkiska inkunabler" avses de första böckerna tryckta med arabisk-turkiska typer. De gavs ut i Konstantinopel åren 1728-1742 och väckte stort intresse i den västeuropeiska lärda världen som ett vittnesbörd om den östliga stormaktens inträde i en modernare tidsålder. Hebreiska, grekiska och syriska tryckerier hade inrättats tidigare för judarna och de kristna, men i den islamiska världen hade motståndet varit alltför starkt av religiösa skäl och kanske också av hänsyn till yrkesskrivarna.

Men nu i början av 1700-talet fanns inom turkiska hovkretsar ett betydande intresse för europeisk och i synnerhet fransk kultur och vetenskap. Den förste turkiske ambassadören i Frankrike Mehmed Efendi och hans son Said Efendi fattade intresse för boktryckerikonsten under sitt besök i Paris 1720-21. Efter sin återkomst tog de initiativet tillsammans med Ibrahim Efendi och lät 1726 sprida en förslag till inrättande av ett tryckeri. De fick stöd av storvisiren, utverkade muftins godkännande och sultanens dekret, som innehöll villkoret att inga religiösa skrifter fick tryckas (vilket också innefattade juridiken), utnyttjade till en del de existerande armeniska och judiska tryckerierna men införskaffade också tryckpressar från Frankrike, stilar från Holland och tryckeriarbetare från Wien och kunde starta 1728 med tryckningen av ett stort arabiskt lexikon i turkisk översättning. Tryckeriet leddes av Ibrahim Efendi, som var föddd i Transsylvanien, hade fått en kristen uppfostran men tagits till fånga av turkarna, övergått till islam och fått en befattning vid sultanens hov med titeln müteferriqa (ung. = 'mångsysslare').

17 arbeten trycktes till 1742 då verksamheten upphörde, säkerligen av ekonomiska skäl. De 12 första förvärvades av Edvard Carleson och Carl Fredrik von Höpken, skickades till Sverige 1736 med skeppet Swenska Wapnet, och levererades till Kungl. biblioteket samma år. 1739 kom liknande leveranser till universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund. 1807 fick Kungl. biblioteket genom Ulric Celsings testamente dessutom en uppsättning av hela inkunabelsamlingen inkl. en andraupplaga av lexikonet tryckt 1758. I Turkiet återupptogs boktryckeriet först 1783, då för att bli bestående.


1. Krusinski, Krönika om afghanska upproret 1720. Konstantinopel 1729. Marmorering i hatip-ebrūsu. Från Ulric Celsings bibliotek 1807. [Inc.Turc.3B].
Targumat-i Tarīh-saijāh dar bajān-i zuhūr-i Agwānījān "Översättning av En resandes krönika, med förklaring av det afghanska upproret", allmänt känt under titeln Tarīh-saijāh (eller Tarīh-i) Agwānījān.
Författaren, Judasz Tadeusz Krusinski (1675-1756) var polsk jesuit och sekreterare till biskop Bernabita av Isfahan. Detta är troligen författarens egen översättning från den latinska texten som sedan gavs ut i Lepzig 1731.
Pärmar med marmorering i hatip-ebrūsu, som har åstadkommits genom att först gult, sedan rött – båda med endast litet oxgalla – stänkts ned på slemgrunden, därefter blått med mera oxgalla, som sprängt ut den röda färgen. Eftersom denna innehöll ringa galla blev omramningen smal. – På flikens insida är det istället gulgrönt och blågrönt som har sprängts ut med blått. Mönstret har sedan dragits med nål. - Mönstret är uppkallat efter Mehmet Efendi (d. 1773), som gav nytt liv åt marmoreringskonsten i Turkiet och var en av dess största marmoreringskonstnärer. Han var predikare (hatip) i Aya Sofiamoskén, ledde en skola i kalligrafi och gjorde marmorerat papper med blommönster.


2. Berättelser om Västindien. Okänd författare. Konstantinopel 1730. [Inc.Turc.4].
Träsnitt: wak-wak-trädet, på vilket växer kvinnor, som trillar ned när de är mogna.
Tarīh al-Hind al-garbī, al-musammā bi-Hadīt-i nau. 'Historien om Västinden, kallad Ny berättelse'. Graverade kartor och tabeller, 13 illustrationer i träsnitt i texten.
Boken innehåller en allmän geografi, en redogörelse för Nya Världens upptäckt och en samling fantastiska berättelser. Bl.a. berättas om ön Wak-wak, känd från Tusen och en natt, med träd där det växer kvinnor som trillar ned när de är mogna, skrikande wak-wak! Toderini berättar i sin turkiska litteraturhistoria 1787 att denna saga var så populär i Turkiet att det under de offentliga glädjefesterna (donanma) sattes upp träd med pappfigurer av kvinnor, som på samma sätt kunde fås att trilla ned skrikande wak-wak.
Litt.: Goodrich, T.D., The Ottoman Turks and the New World : a study of Tarih-i Hind-i garbi and sixteenth-century Ottoman Americana. Wiesbaden 1990.


3. Suhailī, Egyptens historia. Konstantinopel 1730. Från Ulric Celsings bibliotek 1807. [Inc.Turc.6].
Tarīh-i Misr al-gadīd … - Tarīh-i Misr al-qadīm li-Suhailī afandī 'Egyptens nyare och … forntida historia av Suhaili Efendi'. Författaren Suhailī var sekreterare vid Divanen (Högsta Domstolen) i Kairo ca 1630.
Den 'forntida' historien går från skapelsen till 1516, den 'nyare' handlar om turkarnas erövring av Egypten 1517. Till det andra av KB.s exemplar hör en karta över Egypten kopierad från Janssonius 1658. - Marmorering med mönster i form av tulpanblommor i rött och grönt med svart kant på ljusgrå botten.


4. Ibrahim Müteferriqa Ledarskapets grundprinciper. Konstantinopel 1732. Marmorering i lāle-ebrūsu, tulpanpapper. Från Ulric Celsings bibliotek 1807. [Inc.Turc.9].
Usūl al-hikam fī nizām al-umam. 'Grundprinciper i vetenskapen om folkledning', stundom kallad Nizāmīe. En plädering för modernisering av det osmanska riket och förbättring av arméns taktik och disciplin.
Detta mönster med en ensam tulpanstängel som avtecknar sig mot ljus bakgrund, tillkom också inom Mehmet Efendis skola och anses vara det svåraste inom marmoreringskonsten. På den ljusa bakgrunden droppar man en mörkgrön färg som dras med ett tagel eller en tunn nål så att blad och stjälk bildas. Därefter droppar man röd färg som på samma sätt får sin form med en nål.


 
5. Om magnetismen. Okänd författare. Konstantinopel 1732. Exemplar från Carleson - von Höpken och Ulric Celsing. [Inc.Turc.10].
Fujūdāt-i miqnātīsīja 'Om magnetflöden' (el. möjl. 'Om magnetismens välsignelser').
Celsings exemplar: Pärmar dekorerade med mönster stämplat med klisterfärg i svart, rött, grönt och gult. Detta mönster med sina blomstermotiv på ljus bakgrund erinrar mest om s.k. kattunpapper, som framställdes i Europa från 1730-talet och senare.


   
6. Ett geografiskt praktverk: Kātib Celebīs Världsspegel. Konstantinopel 1732. - Graverade och kolorerade kartor.
Kitab Gihān-numā li-Kātib Calabī. – "Världsspegel av Kātib Celebī". [Inc.Turc.11].
Författare: Mustafā Ibn 'Abdallāh, oftast kallad Hāggī Halīfa eller Kātib Celebī (1609-1657) och Abū Bakr Ibn Bahrām, kallad Ibn Behrām (d. 1691).
Detta var länge det osmanska standardverket i geografi, och inbegrep den samtida europeiska kunskapen. Det var den av turkarna själva mest uppskattade av alla utgåvorna från Müteferriqas tryckeri, och är särdeles anslående genom sina vackrar gravyrer.
Samtida turkiskt getskinnsband, med guld- och blindstämplar. 37 kolorerade kartor. - Marmorerade försättsblad: 'gallmarmor' i två olika färgsättningar, olivgrönt och blått i frampärmen, mörkgrönt, blått och ljusrött i bakpärmen.


7. 'Umar från Novi, Kriget i Bosnien 1736-1739. Konstantinopel 1741. Från Ulric Celsings bibliotek 1807.
Ahwāli gazawāt dar dijār-i Būsna "Omständigheter rörande striderna i provinsen Bosnien". [Inc.Turc.15].
Bakpärmen med Ulric Celsings namnteckning och marmorering med blomstermotiv i orange, mörkblått, ljusblått och gult.


Litteratur: Rohnström, J., "The turkish incunabula in the Royal Library, Stockholm. A catalogue". I: Turcica et orientalia : studies in honour of Gunnar Jarring. Stockholm 1988.


Senast uppdaterad: 2014-09-16
Sidredaktör: Göran Bäärnhielm
http://goran.baarnhielm.net/Islam/monter4.htm