|
|
|
"Konstantinopelrullen" kallas i dagligt tal i Kungl. biblioteket en kolorerad gravyr, 374 cm lång och
30 cm hög, sammansatt av tio blad, monterad på väv och upprullad
på två metallstänger med mässingsplattor i ändarna. De tio bladen
utgör tillsammans ett panorama över
Konstantinopel, tecknat förmodligen under tiden februari-maj 1741 med utsiktspunkt från Svenska Palatset i stadsdelen Pera,
den byggnad som de första svenska ministrarna i Konstantinopel Edvard Carleson och Karl Fredrik
von Höpken lät uppföra på 1730-talet i närheten av det nuvarande svenska
konsulatet och forskningsinstitutet vid södra änden av gatan Istiklal Caddesi.
Tecknaren var baronen Philipp Franz Gudenus (1710-1783), som var generalmajor
från Mainz och sekreterare till kejserliga sändebudet Anton Corfiz von Ulfeldt vid de förhandlingar
med Turkiet som ledde fram till freden i Belgrad
1740. Planscherna graverades sedan av Johann Gottfried Thelot och ingår i ett ytterst sällsynt planschverk
om 30 blad, utgivet i Wien och Augsburg ca 1742:
Collection des Prospects et Habillemens en Turquie dessinés d'après nature par le B. de G. et dédiés à Ses Excellences Messeigneurs les Ambassadeurs qui sont et qui ont été à Constantinople par l'Académie Impériale de l'Empire. Där ingår också en karta över staden, elva vyer och sju kostymplanscher föreställande olika turkiska dignitärer. Detta verk förefaller vara bevarat i endast ett exemplar hos familjen von Gudenus på slottet Thannhausen i Österrike, där också Gudenus' tecknade förlagor finns, dock inte några teckningar till panoramat. Kungl. bibliotekets gravyr är, såvitt bekant, det enda exemplar av detta som finns i någon offentlig samling. Hur denna rulle har kommit till biblioteket är inte känt. Den påträffades 1963 i Kart- och planschavdelningens magasin av Ulla Ehrensvärd, avdelningens dåvarande chef, som också kunde identifiera upphovsmannen. Konstantinopelvyernas historia börjar med teckningar och träsnitt under 1500-talet och går fram till 1800-talets målade och sekelskiftets fotograferade panoramor. Melchior Lorch från Flensburg ritade 1559 en 11 m lång vy över staden, som dock aldrig trycktes. Det panorama som graverades av Pieter van der Keere 1616 har en annan förlaga. Dessa är båda sedda från stranden av Gyllene Hornet. En mindre monoton bild av staden får man i en vy av Wilhelm Dilich utgiven 1606, där förstaden Pera ses från 'utsidan' i ett maner som var gängse i samtidens europeiska stadsbilder och mycket erinrar om Franz Hogenbergs bekanta vy över Stockholm 1560. Gudenus' panorama sammanfattar Konstantinopel, Galata och Skutari sedda från höjden av Pera i en vy som sträcker sig från stadsdelen Dolmabahçe och kanongjuteriet Tophane över Skutari och Seralj-udden till Tersane, flottans arsenal vid Gyllene Hornet och S. Dimitri, en grekisk by norr om Pera. Stadsbilden är huvudsaken men landskapet och himlen framhävs också. Därigenom utgör det en förbindelselänk mellan de tidiga vyerna där själva staden är huvudmotivet och 1700-talets måleri som framhäver landskapet. Detta framstår tydligt i en utsikt med luftperspektiv, sedd ifrån nederländska ambassaden i Pera, av fransmannen Jean-Baptiste Van Mour (1671-1737) eller hans skola. Senare under 1700-talet målade holländaren Jan van der Steen en utsikt - likaså från svenska ambassaden - som i detaljer går tillbaka på Van Mour men med en helt annan framställning av rummet: ett 'platt' panoramalandskap där vattnet och himlen är huvudelementen. 1791 tog däremot den svenske kaptenen Mårten Sturtzenbecher Galata-tornet som utgångspunkt för ett laverat panorama, som nu finns i Kungl. biblioteket. Den engelske panoramamålaren Henry Aston Barker besökte Konstantinopel 1799 och satte sedan i London upp en rundmålning av staden som också gavs ut som gravyr. Den svenske fotografen Guillaume Berggren (1835-1920) var bosatt i staden sedan 1866 och tog 1884 panoramafotografier dels från Galata-tornet, dels från Beyazit-tornet på den motsatta Stambul-sidan. Den bifogade kartan över Konstantinopel av Franz Kauffer är hämtad ur Jean Baptiste Lechevaliers Voyage de la Propontide et du Pont-Euxin, 2, Paris 1802. En annan version av kartan, graverad av Carl Akrel, ingår i tredje delen av Eric Bergstedts svenska översättning Resa till Propontiden, Stockholm 1805. |
| Göran Bäärnhielm |
Litteratur
|